Sv: Solen sken starkt över Stockholm.
En: The sun shone brightly over Stockholm.

Sv: Det var en av de där sista sommardagarna, när man kunde känna att hösten snart skulle smyga sig på.
En: It was one of those last summer days when you could feel that autumn would soon creep in.

Sv: Emil och Linnea satt tillsammans i väntrummet på Karolinska Universitetssjukhuset.
En: Emil and Linnea sat together in the waiting room at Karolinska University Hospital.

Sv: Det var ett ganska tråkigt rum, med vita väggar och några plaststolar.
En: It was a rather dull room, with white walls and a few plastic chairs.

Sv: På en liten hylla låg några gamla tidskrifter.
En: On a small shelf lay some old magazines.

Sv: Emil hade svårt att fokusera på något annat än sina tankar.
En: Emil found it hard to focus on anything other than his thoughts.

Sv: De oväntade symptomen hade kommit så plötsligt.
En: The unexpected symptoms had appeared so suddenly.

Sv: "Emil," sade Linnea och bröt tystnaden, "kommer du ihåg när vi brukade cykla ner till sjön varje sommar?"
En: "Emil," Linnea said, breaking the silence, "do you remember when we used to bike down to the lake every summer?"

Sv: Emil tittade upp, och trots oron kände han ett svagt leende dyka upp.
En: Emil looked up, and despite his worry, felt a faint smile appear.

Sv: "Ja, varje gång var det tävling om vem som kom i vattnet först."
En: "Yes, it was always a race to see who got in the water first."

Sv: Linnea skrattade.
En: Linnea laughed.

Sv: "Du fuskade alltid."
En: "You always cheated."

Sv: Det var ett lättsamt samtal, men det lyckades avleda Emil från hans oro, om än bara för ett ögonblick.
En: It was a light-hearted conversation, but it managed to distract Emil from his worry, even if just for a moment.

Sv: Linnea visste att hennes bror bar på en tung rädsla.
En: Linnea knew that her brother carried a heavy fear.

Sv: Hon kände det också, men hon ville inte visa det.
En: She felt it too, but she didn't want to show it.

Sv: Det var hennes tur att vara stark.
En: It was her turn to be strong.

Sv: Tiden gick långsamt där i väntrummet.
En: Time passed slowly in the waiting room.

Sv: Emil funderade på om han borde dela sina djupaste rädslor med Linnea.
En: Emil wondered if he should share his deepest fears with Linnea.

Sv: Kanske skulle det kännas lättare?
En: Perhaps it would feel lighter?

Sv: Men han var rädd för att göra henne ännu mer orolig.
En: But he was afraid of making her even more worried.

Sv: Då öppnades dörren, och en läkare kom in.
En: Then the door opened, and a doctor came in.

Sv: Hjärtat bankade hårdare i Emils bröstkorg.
En: Emil's heart pounded harder in his chest.

Sv: Läkaren log vänligt, och det gav Emil en gnutta hopp, även när oron fortfarande höll honom i sitt grepp.
En: The doctor smiled kindly, which gave Emil a glimmer of hope, even as worry still held him in its grasp.

Sv: "Emil, Linnea," började läkaren, "jag har era resultat här.
En: "Emil, Linnea," the doctor began, "I have your results here.

Sv: Det är goda nyheter."
En: It's good news."

Sv: Emil höll andan och Linnea kramade hans hand hårt.
En: Emil held his breath, and Linnea squeezed his hand tightly.

Sv: "Det är inget allvarligt," fortsatte läkaren.
En: "It's nothing serious," the doctor continued.

Sv: "Vi har identifierat problemet, och det är faktiskt något vi kan hantera med rätt behandling."
En: "We've identified the problem, and it’s actually something we can manage with the right treatment."

Sv: Lättnaden kom som en våg.
En: The relief came like a wave.

Sv: Emil kunde känna hur spänningen långsamt rann av honom.
En: Emil could feel the tension slowly drain from him.

Sv: Linnea kramade honom i en glädje och lättnad som nästan fick henne att gråta.
En: Linnea hugged him in joy and relief, almost making her cry.

Sv: När de lämnade sjukhuset, klev de ut i det mjuka ljuset från den sena sommarsolen.
En: As they left the hospital, they stepped out into the soft light of the late summer sun.

Sv: Emil såg på sin syster och sa: "Tack, Linnea.
En: Emil looked at his sister and said, "Thank you, Linnea.

Sv: Jag borde ha pratat mer med dig."
En: I should have talked to you more."

Sv: "Vi klarar det tillsammans," svarade Linnea med ett varmt leende.
En: "We'll get through it together," Linnea replied with a warm smile.

Sv: "Alltid."
En: "Always."

Sv: De promenerade längs den solbelysta gatan, medvetna om att de tillsammans kunde möta vad som än låg framför dem.
En: They walked along the sunlit street, aware that together they could face whatever lay ahead.

Sv: Emil kände sig starkare, och Linnea lovade att också ta hand om sina egna känslor.
En: Emil felt stronger, and Linnea promised to take care of her own feelings too.

Sv: Solen fortsatte att skina, även när sommaren var på väg att ta slut.
En: The sun continued to shine, even as summer was about to end.