Sv: Dimman låg tät över den svenska Lapplandskogen.
En: The fog lay thick over the Swedish Lapplandskogen.

Sv: Lars, Ingrid och Kerstin kämpade sig fram på den stig som hade blivit allt mer osynlig.
En: Lars, Ingrid, and Kerstin struggled forward on the path that had become increasingly invisible.

Sv: Löven på björkarna bredvid dem skimrade guldnatt där de hängde som små lyktor i den tjocka dimman.
En: The leaves on the birches beside them glimmered like gold in the night as they hung like small lanterns in the dense fog.

Sv: Lars stannade upp, hans ögon lyste av äventyr.
En: Lars paused, his eyes shining with adventure.

Sv: "Jag har läst om en dold dal här," sa han entusiastiskt.
En: "I read about a hidden valley here," he said enthusiastically.

Sv: "Det finns urgamla ristningar där.
En: "There are ancient carvings there.

Sv: Vi måste hitta den!"
En: We must find it!"

Sv: Ingrid skakade på huvudet.
En: Ingrid shook her head.

Sv: Hon var alltid den kloka.
En: She was always the wise one.

Sv: "Dimman är för tät, Lars.
En: "The fog is too thick, Lars.

Sv: Vi kan inte riskera att gå vilse."
En: We can't risk getting lost."

Sv: "Men tänk om vi delar upp oss," föreslog Lars, hans röst fylld av förväntan.
En: "But what if we split up," suggested Lars, his voice filled with anticipation.

Sv: "Nej!"
En: "No!"

Sv: Ingrid svarade bestämt.
En: Ingrid replied decisively.

Sv: "Det är farligt.
En: "It's dangerous.

Sv: Vi måste hålla ihop."
En: We must stick together."

Sv: Kerstin, alltid optimistisk, försökte medla.
En: Kerstin, always the optimist, tried to mediate.

Sv: "Kanske kan vi gå försiktigt tillsammans?
En: "Maybe we can proceed cautiously together?

Sv: Titta efter markeringar?"
En: Look for markers?"

Sv: De beslutade sig för att följa Ingrids plan.
En: They decided to follow Ingrid's plan.

Sv: Tillsammans gick de vidare genom den täta dimman, steg för steg.
En: Together, they continued through the dense fog, step by step.

Sv: Plötsligt avslöjade dimman en djup klyfta, helt oväntad.
En: Suddenly, the fog revealed a deep ravine, completely unexpected.

Sv: Lars, distraherad av sina egna tankar, klev nästan över kanten.
En: Lars, distracted by his own thoughts, nearly stepped over the edge.

Sv: Ingrid reagerade snabbt, grep tag i Lars' jacka och drog honom tillbaka.
En: Ingrid reacted quickly, grabbed Lars' jacket and pulled him back.

Sv: "Var försiktig!"
En: "Be careful!"

Sv: sa hon med bestämd röst.
En: she said firmly.

Sv: Lars andades tungt.
En: Lars breathed heavily.

Sv: "Du hade rätt, Ingrid.
En: "You were right, Ingrid.

Sv: Förlåt."
En: I'm sorry."

Sv: Efter den skrämmande upplevelsen fortsatte de sakta och försiktigt.
En: After the frightening experience, they continued slowly and cautiously.

Sv: När solen började sänka sig över horisonten och dimman lättade något, hittade de tillbaka till sitt läger.
En: As the sun began to set over the horizon and the fog lifted somewhat, they found their way back to their camp.

Sv: Runt lägerelden den kvällen pratade de om Allhelgonahelgen och de brinnande ljusen som brann för de älskade.
En: Around the campfire that evening, they talked about Allhelgonahelgen and the burning candles that burned for the loved ones.

Sv: De beslutade att inte riskera att själva bli borttappade själar.
En: They decided not to risk becoming lost souls themselves.

Sv: Lars såg på sina vänner med ny uppskattning.
En: Lars looked at his friends with newfound appreciation.

Sv: Dimman förut var fortfarande en minne, men han hade lärt sig värdet av vänskap och försiktighet.
En: The fog from earlier was still a memory, but he had learned the value of friendship and caution.

Sv: Och det betydde mer än någon gammal dal.
En: And that meant more than any old valley.