Sv: Axel tog ett djupt andetag och såg ut över havet.
En: Axel took a deep breath and looked out over the sea.

Sv: Det var en kylig höstdag i Stockholms skärgård.
En: It was a chilly autumn day in Stockholms skärgård.

Sv: Löven på träden skiftade i färg, från gyllengult till djuprött.
En: The leaves on the trees were changing colors, from golden yellow to deep red.

Sv: Axel hade planerat en campingresa tillsammans med sina vänner Elin och Maja.
En: Axel had planned a camping trip together with his friends Elin and Maja.

Sv: Han ville visa sina kunskaper i naturen och imponera på dem.
En: He wanted to show off his skills in nature and impress them.

Sv: De tre vännerna anlände till en liten ö med sin utrustning.
En: The three friends arrived on a small island with their equipment.

Sv: Det första de gjorde var att sätta upp tältet.
En: The first thing they did was set up the tent.

Sv: Elin och Maja skrattade och hjälpte till.
En: Elin and Maja laughed and helped.

Sv: Axel log nervöst.
En: Axel smiled nervously.

Sv: Han ville inte visa sin rädsla för mörkret.
En: He didn't want to show his fear of the dark.

Sv: Att vara ensam i skogen skrämde honom mer än han ville erkänna.
En: Being alone in the forest scared him more than he wanted to admit.

Sv: När tältet var klart, satte de sig vid elden och grillade korv.
En: When the tent was ready, they sat by the fire and grilled sausages.

Sv: Solen började sakta gå ned över horisonten.
En: The sun slowly began to set over the horizon.

Sv: En kyla svepte in och Axel kände hur hans hjärta slog snabbare.
En: A chill swept in, and Axel felt his heart beat faster.

Sv: Snart skulle mörkret komma.
En: Soon the darkness would come.

Sv: Men han behöll sitt leende för att inte oroa sina vänner.
En: But he kept his smile to avoid worrying his friends.

Sv: "Kom, vi tar en promenad," föreslog Elin efter middagen.
En: "Come on, let's take a walk," suggested Elin after dinner.

Sv: Maja nickade ivrigt.
En: Maja nodded eagerly.

Sv: Axel tvekade men skjulte sin oro.
En: Axel hesitated but hid his concern.

Sv: "Självklart!"
En: "Of course!"

Sv: svarade han och reste sig.
En: he replied and stood up.

Sv: De begav sig in i skogen, skrattande och skojande.
En: They set off into the forest, laughing and joking.

Sv: Löven prasslade under deras fötter.
En: The leaves rustled under their feet.

Sv: Men snart blev det alltför mörkt och facklan brann svagt.
En: But soon it became too dark and the torch burned dimly.

Sv: Axel började känna sig orolig.
En: Axel started to feel anxious.

Sv: Han måste hålla sig lugn, för vänners skull.
En: He had to stay calm, for his friends' sake.

Sv: Plötsligt hörde han ett ljud bakom sig.
En: Suddenly, he heard a noise behind him.

Sv: Han vände sig om och märkte att Elin och Maja hade gått i en annan riktning.
En: He turned around and noticed that Elin and Maja had gone in a different direction.

Sv: "Hallå?"
En: "Hello?"

Sv: ropade Axel.
En: called Axel.

Sv: Ingen svarade.
En: No one answered.

Sv: Hjärtat rusade i bröstet.
En: His heart raced in his chest.

Sv: Han var ensam.
En: He was alone.

Sv: Mörkret omgav honom, och rädslan grep tag i honom.
En: Darkness surrounded him, and fear seized him.

Sv: Axel andades djupt och försökte samla sig.
En: Axel breathed deeply and tried to collect himself.

Sv: Han visste att han måste hitta tillbaka till lägret.
En: He knew he had to find his way back to the camp.

Sv: Han mindes stigen och började gå försiktigt.
En: He remembered the path and started walking cautiously.

Sv: "Du kan göra det," mumlade han för sig själv.
En: "You can do it," he mumbled to himself.

Sv: Efter vad som kändes som en evighet, såg han äntligen eldens ljus.
En: After what felt like an eternity, he finally saw the light of the fire.

Sv: Han skyndade sig fram.
En: He hurried forward.

Sv: Elin och Maja satt där och väntade.
En: Elin and Maja were sitting there, waiting.

Sv: När de såg honom brast de ut i skratt av lättnad.
En: When they saw him, they burst out laughing with relief.

Sv: "Vi trodde du hade blivit uppäten av ormar eller något!"
En: "We thought you'd been eaten by snakes or something!"

Sv: skojade Maja.
En: joked Maja.

Sv: Axel skrattade med dem, men kände sig varm inombords.
En: Axel laughed with them, but felt warm inside.

Sv: Han insåg att det var okej att vara rädd och att han kunde lita på sina vänner.
En: He realized it was okay to be afraid, and that he could trust his friends.

Sv: När natten föll på och stjärnorna började glimma, kände Axel sig fredlig.
En: As night fell and the stars began to twinkle, Axel felt at peace.

Sv: Han hade lärt sig något viktigt den kvällen.
En: He had learned something important that evening.

Sv: Det klokaste hans vänner kunde göra för honom var att vara där, och det räckte.
En: The wisest thing his friends could do for him was to be there, and that was enough.

Sv: Med lätt hjärta kröp han in i tältet, och när han slöt ögonen, hörde han vännernas lugna andetag.
En: With a light heart, he crawled into the tent, and as he closed his eyes, he heard his friends' calm breaths.

Sv: Även i mörkret, var han inte ensam längre.
En: Even in the dark, he was no longer alone.