Sv: Gamla Stan, Stockholm, var trångt den dagen.
En: The Old Town of Stockholm was crowded that day.

Sv: Solen sken över de gamla byggnaderna.
En: The sun shone over the ancient buildings.

Sv: Astrid gick längs de smala gatorna med ett syfte.
En: Astrid walked along the narrow streets with a purpose.

Sv: Hon bar på en liten, elegant väska.
En: She carried a small, elegant bag.

Sv: Den innehöll en avancerad holografisk kommunikationsenhet.
En: Inside, it held an advanced holographic communication device.

Sv: Hennes hjärta bultade av spänning.
En: Her heart pounded with excitement.

Sv: Hon kom till ett torg.
En: She came to a square.

Sv: Där låg en liten park med en bänk.
En: There lay a small park with a bench.

Sv: Astrid satte sig ner.
En: Astrid sat down.

Sv: Hon slog på enheten och ett skarpt ljus sken upp.
En: She turned on the device, and a sharp light illuminated the area.

Sv: Helt plötsligt stod hennes familj framför henne.
En: Suddenly, her family stood in front of her.

Sv: De var på en liten, ny koloniserad planet i en annan solsystem.
En: They were on a newly colonized planet in another solar system.

Sv: Astrid log stort mot dem.
En: Astrid smiled broadly at them.

Sv: “Hej mamma!
En: “Hi Mom!

Sv: Hej pappa!
En: Hi Dad!

Sv: Hur mår ni?” frågade hon.
En: How are you?” she asked.

Sv: “Hälsningar från Nova Terra!” svarade hennes pappa med ett glatt leende.
En: “Greetings from Nova Terra!” her father replied with a cheerful smile.

Sv: “Vi mår bra.
En: “We are well.

Sv: Hur är det i Stockholm?”

Astrid tittade runt sig.
En: How is it in Stockholm?”

Astrid looked around her.

Sv: “Det är trångt men vackert,” sade hon.
En: “It's crowded but beautiful,” she said.

Sv: “Jag saknar er.”

Hennes mamma nickade.
En: “I miss you.”

Her mother nodded.

Sv: “Vi saknar dig också, kära Astrid.
En: “We miss you too, dear Astrid.

Sv: Det är svårt att vara så långt ifrån varandra.”

Astrid kände en tår rinna ner för kinden.
En: It's hard being so far apart.”

Astrid felt a tear roll down her cheek.

Sv: Men hon visste att deras nya hem på Nova Terra var viktigt.
En: But she knew their new home on Nova Terra was important.

Sv: Människor behövde nya platser att bo på.
En: People needed new places to live.

Sv: “Berätta om Nova Terra,” sade hon.
En: “Tell me about Nova Terra,” she said.

Sv: “Hur ser det ut där?”

Hennes pappa visade en bild.
En: “What does it look like there?”

Her father showed a picture.

Sv: “Se här!
En: “Look here!

Sv: Vi har byggt ett nytt hus.
En: We've built a new house.

Sv: Luften är frisk och himlen är alltid klar.”

Astrid såg bilden.
En: The air is fresh, and the sky is always clear.”

Astrid saw the picture.

Sv: Hon kände en värme i hjärtat.
En: She felt warmth in her heart.

Sv: Det var ett nytt kapitel för deras familj.
En: It was a new chapter for their family.

Sv: Plötsligt hörs ett ljud.
En: Suddenly, a sound was heard.

Sv: Det var signalen för att samtalet snart skulle avslutas.
En: It was the signal that the call would end soon.

Sv: Tiden var nästan slut.
En: The time was almost up.

Sv: “Jag älskar er,” sade Astrid.
En: “I love you,” said Astrid.

Sv: “Vi älskar dig också, Astrid.
En: “We love you too, Astrid.

Sv: Vi ses snart,” svarade hennes föräldrar.
En: We'll see you soon,” her parents replied.

Sv: Enheten stängdes av, och Astrid satt ensam på bänken igen.
En: The device turned off, and Astrid was left alone on the bench again.

Sv: Men hon kände sig inte ensam längre.
En: But she didn't feel lonely anymore.

Sv: Hennes familj var alltid med henne, även om de var miljontals kilometer bort.
En: Her family was always with her, even though they were millions of kilometers away.

Sv: Gamla Stan var inte bara en plats i Stockholm längre.
En: The Old Town was no longer just a place in Stockholm.

Sv: Det var en plats för hopp och kärlek, oavsett avstånd.
En: It was a place of hope and love, regardless of the distance.