Sv: Klockorna i Storkyrkan slog tolv när Erik och Anna vandrade ner längs kullerstensgatorna i Gamla Stan.
En: The bells of Storkyrkan struck twelve as Erik and Anna wandered down the cobbled streets of Gamla Stan.

Sv: Det var en solig dag och folkmassan rörde sig långsamt förbi pittoreska butiker och färgglada fasader.
En: It was a sunny day, and the crowd moved slowly past picturesque shops and colorful facades.

Sv: De var på väg till sitt favoritcafé för en mysig fika.
En: They were on their way to their favorite café for a cozy fika.

Sv: Caféet låg vid hörnet av en liten gränd.
En: The café was situated at the corner of a small alley.

Sv: Dess charm låg i de gamla trämöblerna och doften av nybakat bröd.
En: Its charm lay in the old wooden furniture and the smell of freshly baked bread.

Sv: Erik och Anna gick in och hittade ett ledigt bord intill ett stort fönster.
En: Erik and Anna entered and found an empty table next to a large window.

Sv: De beställde kanelbullar och kaffe.
En: They ordered cinnamon buns and coffee.

Sv: "Det här är livet," sa Erik och tog en stor tugga av kanelbullen.
En: "This is life," said Erik, taking a big bite of his cinnamon bun.

Sv: Men precis efter att han svalt, började hans ansikte förändras.
En: But just after he swallowed, his face began to change.

Sv: Hans ögon blev röda och han började andas tungt.
En: His eyes turned red, and he started breathing heavily.

Sv: "Erik, mår du bra?"
En: "Erik, are you okay?"

Sv: frågade Anna oroligt.
En: Anna asked worriedly.

Sv: Erik försökte svara men kunde knappt få fram ett ord.
En: Erik tried to respond but could barely manage a word.

Sv: "P-p…andakärmutter…" sa han svagt.
En: "P-p... peanut butter..." he said weakly.

Sv: Anna förstod genast.
En: Anna understood immediately.

Sv: Erik hade en nötallergi och måste ha råkat få i sig något med nötter.
En: Erik had a nut allergy and must have accidentally ingested something with nuts.

Sv: Hon hoppade upp från sin stol och ropade på hjälp.
En: She jumped up from her chair and shouted for help.

Sv: "Någon, hjälp!
En: "Someone, help!

Sv: Min vän har en allergisk reaktion!"
En: My friend is having an allergic reaction!"

Sv: En servitris kom snabbt till deras bord.
En: A waitress quickly came to their table.

Sv: Hon såg Eriks situation och sprang iväg för att hämta hjälp.
En: She saw Erik’s condition and ran off to get help.

Sv: Kort därefter dök en man upp med en medicinväska.
En: Shortly after, a man appeared with a medical bag.

Sv: Han var en läkare som just hade kommit in för en kopp kaffe.
En: He was a doctor who had just come in for a cup of coffee.

Sv: "Jag är läkare.
En: "I’m a doctor.

Sv: Vad har hänt?"
En: What happened?"

Sv: frågade han snabbt.
En: he asked quickly.

Sv: "Min vän har en nötallergi och han har fått i sig något," förklarade Anna.
En: "My friend has a nut allergy, and he's ingested something," explained Anna.

Sv: Läkaren tog ut en adrenalinspruta ur sin väska och injicerade den i Erik's lår.
En: The doctor took out an adrenaline shot from his bag and injected it into Erik’s thigh.

Sv: "Det här kommer hjälpa," sa han lugnt.
En: "This will help," he said calmly.

Sv: Efter några minuter började Erik återhämta sig.
En: After a few minutes, Erik began to recover.

Sv: Hans andning blev stabilare och färgen återvände till hans ansikte.
En: His breathing grew steadier, and the color returned to his face.

Sv: Anna höll hans hand och log av lättnad.
En: Anna held his hand and smiled with relief.

Sv: "Tack så mycket," sa hon till läkaren.
En: "Thank you so much," she said to the doctor.

Sv: "Du räddade hans liv."
En: "You saved his life."

Sv: Läkaren nickade och lade handen på Eriks axel.
En: The doctor nodded and placed a hand on Erik's shoulder.

Sv: "Se till att alltid ha en spruta med dig, det kan hända när som helst," rådde han.
En: "Make sure to always carry a shot with you; it can happen anytime," he advised.

Sv: Erik samlade sina krafter och tittade på Anna.
En: Erik gathered his strength and looked at Anna.

Sv: "Förlåt att jag skrämde dig," sa han svagt men med ett leende.
En: "Sorry I scared you," he said weakly but with a smile.

Sv: Anna skakade på huvudet.
En: Anna shook her head.

Sv: "Det är inte ditt fel.
En: "It’s not your fault.

Sv: Huvudsaken är att du är okej."
En: The main thing is that you’re okay."

Sv: De stannade kvar på caféet en stund för att vila.
En: They stayed at the café for a while longer to rest.

Sv: När de till sist lämnade, höll de varandras händer än starkare.
En: When they finally left, they held each other’s hands even tighter.

Sv: Det var en påminnelse om hur skört livet kan vara och hur viktigt det är att ta hand om varandra.
En: It was a reminder of how fragile life can be and how important it is to take care of each other.