Sv: Ljuset i korridoren var kallt och sterilt.
En: The light in the corridor was cold and sterile.

Sv: Det reflekterades i de blanka linoleumgolven på avdelningen.
En: It reflected off the shiny linoleum floors of the ward.

Sv: Utanför fönstren virvlade orange och röda löv i höstvinden som målningar i ett tyst konstverk.
En: Outside the windows, orange and red leaves swirled in the autumn wind like paintings in a silent artwork.

Sv: Olle satt vid fönstret och såg ut.
En: Olle sat by the window and looked out.

Sv: Han längtade efter frihet och efter att få se sin syster igen.
En: He longed for freedom and to see his sister again.

Sv: Men Elin hade inte varit på besök på flera veckor.
En: But Elin hadn't visited in several weeks.

Sv: Det fanns en känsla av tomhet hos Olle, men också en gnista av hopp.
En: There was a feeling of emptiness in Olle, but also a spark of hope.

Sv: Han hade en plan.
En: He had a plan.

Sv: En gång i veckan hade avdelningen en konstutställning.
En: Once a week, the ward held an art exhibition.

Sv: Patienten fick visa sina konstverk.
En: The patients were allowed to display their artworks.

Sv: Olle målade med hela sitt hjärta.
En: Olle painted with all his heart.

Sv: Han använde färger som symboliserade sina känslor.
En: He used colors that symbolized his feelings.

Sv: Varje penseldrag på duken var ett försök att nå Elin.
En: Each brushstroke on the canvas was an attempt to reach Elin.

Sv: I en målning målade han två figurer.
En: In one painting, he depicted two figures.

Sv: Den ena ensam och grå, innesluten i ett rum utan fönster.
En: One was alone and gray, enclosed in a room without windows.

Sv: Den andra stod utanför, omgiven av trädens alla höstfärger.
En: The other stood outside, surrounded by all the fall colors of the trees.

Sv: Mellan dem fanns en vägg av glas, genomskinlig men stark.
En: Between them was a wall of glass, transparent but strong.

Sv: Under målningen skrev han enkelt: "Jag saknar dig, Elin."
En: Under the painting, he simply wrote: "I miss you, Elin."

Sv: Veckan gick långsamt, men till slut kom dagen för utställningen.
En: The week passed slowly, but the day of the exhibition finally arrived.

Sv: Olle placerade sin målning bland de andra, hans hjärta dunkade av förväntan och nervositet.
En: Olle placed his painting among the others, his heart pounding with anticipation and nervousness.

Sv: Han visste inte om Elin skulle komma, men han hoppades.
En: He didn't know if Elin would come, but he hoped.

Sv: Elin kände sig tveksam.
En: Elin felt hesitant.

Sv: Hon hade undvikit Olle, överväldigad av skuldkänslor och sorg.
En: She had been avoiding Olle, overwhelmed by guilt and grief.

Sv: Men något inom henne, en liten nyfikenhet eller en längtan, drev henne till avdelningen den dagen.
En: But something inside her, a small curiosity or longing, drove her to the ward that day.

Sv: När hon kom in i rummet, fylldes hon av en blandning av känslor.
En: When she entered the room, she was filled with a mix of emotions.

Sv: Rummen var livlösa, men konstverken gav dem liv.
En: The rooms were lifeless, but the artworks gave them life.

Sv: Och så såg hon den.
En: And then she saw it.

Sv: Olles målning stod i centrum av rummet, som om den väntade på henne.
En: Olle's painting stood in the center of the room, as if waiting for her.

Sv: Elin kände igen vad den betydde.
En: Elin understood what it meant.

Sv: Tårar fyllde hennes ögon, suddade ut rummet när hon tittade på de målade figurerna och läste orden under dem.
En: Tears filled her eyes, blurring the room as she looked at the painted figures and read the words beneath them.

Sv: Något inom henne brast, och för första gången sedan Olle blev inlagd, kände hon en strimma av förståelse och empati.
En: Something inside her broke, and for the first time since Olle had been admitted, she felt a glimmer of understanding and empathy.

Sv: Efter utställningen satt hon bredvid Olle i det lilla besöksrummet.
En: After the exhibition, she sat next to Olle in the small visiting room.

Sv: Det fanns en tystnad mellan dem, men också ett löfte.
En: There was silence between them, but also a promise.

Sv: Hon pratade med honom, lyssnade som hon aldrig gjort förut.
En: She talked to him, listened like never before.

Sv: Och Olle kände för första gången på länge att hoppet inom honom började växa.
En: And Olle, for the first time in a long while, felt the hope inside him begin to grow.

Sv: De satt där länge, medan den kalla höstvinden sakta avtog utanför.
En: They sat there for a long time, as the cold autumn wind slowly subsided outside.

Sv: Sensommarsolens varma strålar bröt sig genom gallerna, och plötsligt kändes rummet mindre ensamt.
En: The warm rays of the late summer sun broke through the bars, and suddenly the room felt less lonely.

Sv: En ny början hade tagit form, och de visste båda att de kunde bygga en ny relation, en som var starkare än tidigare.
En: A new beginning had taken shape, and they both knew they could build a new relationship, one stronger than before.

Sv: Deras värld var visserligen begränsad av psykiatriavdelningens väggar, men den frihet de kände i det ögonblicket var obegränsad.
En: Their world might have been limited by the psychiatric ward's walls, but the freedom they felt in that moment was limitless.