Sv: En helg i slutet av oktober, när träden skiftade färg och luften doftade av höst, var det livligt i collegekorridorerna.
En: One weekend at the end of October, when the trees were changing colors and the air smelled of autumn, it was lively in the college corridors.

Sv: Studenter skrattade, klädda i Halloween-kostymer, medan djupa lövhögar prydde marken.
En: Students laughed, dressed in Halloween costumes, while deep piles of leaves adorned the ground.

Sv: Lars stod i sitt rum och tittade osäkert på det kaos som var hans packning.
En: Lars stood in his room, looking uncertainly at the chaos that was his packing.

Sv: Det var hans första helgeresa med Emma och Johan.
En: It was his first weekend trip with Emma and Johan.

Sv: Han ville verkligen bevisa att han var en vän att räkna med.
En: He really wanted to prove that he was a friend to count on.

Sv: Men hans oro, att tappa bort sig i skogen, följde honom som en skugga.
En: But his anxiety about getting lost in the woods followed him like a shadow.

Sv: Han tänkte på kartor och kompasser som han knappt visste hur man använde.
En: He thought about maps and compasses that he barely knew how to use.

Sv: Emma knackade på dörren och kom in med ett leende.
En: Emma knocked on the door and came in with a smile.

Sv: "Är du redo för äventyret, Lars?
En: "Are you ready for the adventure, Lars?"

Sv: " frågade hon.
En: she asked.

Sv: "Ja, självklart," svarade han, försökande låta självsäker.
En: "Yes, of course," he replied, trying to sound confident.

Sv: Johan dök snart upp, med sin ryggsäck redan packad och klar.
En: Johan soon appeared, his backpack already packed and ready.

Sv: "Vi kommer ha så kul," sa han entusiastiskt.
En: "We're going to have so much fun," he said enthusiastically.

Sv: De gav sig av mot skogsstigen.
En: They set off towards the forest trail.

Sv: Det var en strålade höstdag, med solen som kastade sina sista värmande strålar.
En: It was a brilliant autumn day, with the sun casting its last warming rays.

Sv: Men när de kom djupare in i skogen, började Lars känna sig obekväm.
En: But as they went deeper into the forest, Lars began to feel uncomfortable.

Sv: Stigen delade sig och han visste inte vilket håll de skulle ta.
En: The trail split and he didn't know which direction to take.

Sv: Hans hjärta hamrade i bröstet.
En: His heart pounded in his chest.

Sv: Johan och Emma tittade på honom för ett beslut.
En: Johan and Emma looked at him for a decision.

Sv: Det var nu eller aldrig.
En: It was now or never.

Sv: "Jag.
En: "I...

Sv: jag måste erkänna något," började Lars, orden tunga men nödvändiga.
En: I have to admit something," Lars began, the words heavy but necessary.

Sv: "Jag är rädd för att vi ska gå vilse.
En: "I'm afraid we'll get lost.

Sv: Men jag vill inte förstöra vår helg.
En: But I don't want to ruin our weekend."

Sv: "Emma log förstående.
En: Emma smiled understandingly.

Sv: "Ingen fara, Lars.
En: "No worries, Lars.

Sv: Jag har en karta och kompass med mig," sa hon och drog fram en liten kompass och en skrynklig karta.
En: I have a map and compass with me," she said, pulling out a small compass and a wrinkled map.

Sv: "Vi kan reda ut detta tillsammans.
En: "We can figure this out together."

Sv: "Lättnaden sköljde över Lars.
En: Relief washed over Lars.

Sv: De stirrade på kartan, och med lite diskussion, hittade de rätt väg.
En: They stared at the map, and with a bit of discussion, found the right path.

Sv: Steg för steg blev Lars mer säker.
En: Step by step, Lars became more confident.

Sv: Han insåg att det var okej att vara osäker och att det var starkt att be om hjälp.
En: He realized it was okay to be uncertain and that it was strong to ask for help.

Sv: När de nådde ut ur skogen och såg den gläntande sjön framför dem, fylldes Lars av en känsla av att tillhöra.
En: When they emerged from the forest and saw the gleaming lake in front of them, Lars was filled with a sense of belonging.

Sv: Han log brett, inte bara för att de hittat fram, utan för att han förstod vikten av ärlighet och vänskap.
En: He smiled broadly, not just because they had found their way, but because he understood the importance of honesty and friendship.

Sv: Lars hade övervunnit sin rädsla.
En: Lars had overcome his fear.

Sv: Han hade valt att vara ärlig mot sina vänner, och just därför blev helgen hans bästa minne hittills på college.
En: He had chosen to be honest with his friends, and for that reason, the weekend became his best memory so far in college.